Jag ringer på klockan och möts av en undersköterska som visar mig runt. Det luktar väldigt speciellt..inte riktigt sjukhus utan lite annorlunda. Det är knäpptyst i korridoren och på expeditionen sitter det cirka 5-7 blåklädda personer och diskuterar något. Det är dagens personal. Jag kommer in och presenterar mig och känner mig väldigt välkommen. De berättar att det är lugnt än så länge men det kan ändras på en minut. Jag går in på olika rum och kollar hur det ser ut..rummen är stora och det finns mycket apparatur och möbler runt om. En barnmorska hämtar mig och berättar att vi har fått en patient...
Detta var min alldeles första dag på förlossningen. Då läste jag fortfarande till sjuksköterska men visste att en dag skulle jag komma tillbaka och faktiskt förlösa. Jag trodde aldrig att jag skulle komma tillbaka så fort och jag trodde aldrig att jag skulle komma in på barnmorskeprogrammet så fort som jag gjorde. Det måste ha varit ödet...
Det är 1 månad och 11 dagar kvar till min examen och då får jag äran att kalla mig för barnmorska. När jag tänker på ordet barnmorska så föreställer jag mig en person i 40-50åå som är trygg i sig själv och man bara blir varm i hjärtat när man kollar på personen. Jag är ju inte 40-50 år, men ändå känns det så himla bra och naturligt att jag faktiskt inte tvivlar på att det kommer gå bra. Inte för jag tror att jag kan allt, näää. Det är för att jag får såååååå mycket stöd från människor runt omkring mig; både familj, vänner men framförallt mina blivande kollegor. Jag är så himla tacksam för all stöd!!!
Nu ska jag kila till skolan och fortsätta skriva på min D-uppsats. Nu är det "bara" den lilla detaljen kvar.... Höres!
Detta var min alldeles första dag på förlossningen. Då läste jag fortfarande till sjuksköterska men visste att en dag skulle jag komma tillbaka och faktiskt förlösa. Jag trodde aldrig att jag skulle komma tillbaka så fort och jag trodde aldrig att jag skulle komma in på barnmorskeprogrammet så fort som jag gjorde. Det måste ha varit ödet...
Det är 1 månad och 11 dagar kvar till min examen och då får jag äran att kalla mig för barnmorska. När jag tänker på ordet barnmorska så föreställer jag mig en person i 40-50åå som är trygg i sig själv och man bara blir varm i hjärtat när man kollar på personen. Jag är ju inte 40-50 år, men ändå känns det så himla bra och naturligt att jag faktiskt inte tvivlar på att det kommer gå bra. Inte för jag tror att jag kan allt, näää. Det är för att jag får såååååå mycket stöd från människor runt omkring mig; både familj, vänner men framförallt mina blivande kollegor. Jag är så himla tacksam för all stöd!!!
Nu ska jag kila till skolan och fortsätta skriva på min D-uppsats. Nu är det "bara" den lilla detaljen kvar.... Höres!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar